Epilepsi hos barn

Epilepsi beror på att vissa nervceller i hjärnan är överaktiva och anfall uppstår när hjärnan förlorar kontrollen över denna överaktivitet. Hur anfallen blir beror på i vilken del av hjärnan den epileptiska aktiviteten äger rum. 

Det finns även epileptiska anfall som är provocerade och de behöver inte betyda att det innebär diagnosen epilepsi. Alla sjukdomar och skador som drabbar hjärnbarken kan rubba balansen mellan nervcellernas aktiviteter och orsaka ett epileptiskt anfall. Anfall kan komma i samband med en traumatisk hjärnskada, infektion i centrala nervsystemet, flimrande ljus eller i samband med feber hos små barn, s.k feberkramper. Dessa anfall benämns då som provocerade. 

Epileptiska anfall delas in i tre huvudgrupper baserat på anfallsstart: 

• Fokala anfall, som startar i en begränsad del av hjärnan.
• Generaliserade anfall, då är stora delar av hjärnan inblandad från anfallets start.
• Anfall med okänd start. 

Dessutom klassificeras epilepsins orsak i någon eller några av kategorierna strukturell, infektiös, immunmedierad, metabol, genetisk eller okänd orsak.

De vanligaste generaliserade anfallsformerna är tonisk-kloniska anfall, myoklona anfall och absenser. Längd och intensitet varierar. Ibland kan anfallen hålla i ett par sekunder, ibland i ett par minuter och vid enstaka tillfällen ännu längre.  

Tonisk-kloniska anfall
Detta anfallet är det vanligaste och det kraftigaste. Kroppen blir stel och medvetslös, därefter utlöses muskelryckningar i hela kroppen. Efter anfallet blir kroppen alldeles slapp och barnet kan känna sig trött eller förvirrad efteråt. Det brukar ta ett par minuter innan anfallen går över.

Myoklona anfall
Det här anfallet visar sig genom snabba och häftiga muskelryckningar i kroppen, men barnet förlorar inte medvetandet som vid tonisk-kloniska anfall.

Absens
Vid den här typen av anfall blir barnet frånvarande och stirrar tomt framför sig. Det här anfallet är det vanligaste bland barn och brukar pågå i ett par sekunder. Dessa anfall är inte lika tydliga och därmed svårare att upptäcka, både av barnet själv, som ofta får en minneslucka, och av personer i närheten.

Om en person har fått två oprovocerade anfall är risken för ett tredje anfall över 80%. Det är då tillräckligt med underlag för att ställa diagnosen epilepsi. I vissa fall kan även diagnosen ställas vid endast ett anfall om risken för ett nytt anfall anses vara särskilt hög.

Om du tror att ditt barn haft ett epileptisk anfall och ni inte sökt vård för det tidigare, ska du kontakta vården för en läkarbedömning.

Eftersom epileptiska anfall är spontana och därmed oprovocerade är de svåra att förebygga. Men det finns några saker du kan tänka på:

•  Håll extra uppsikt över ditt barn i vissa situationer, som till exempel vid bad.
•  Informera förskolepersonal och övriga närstående om att ditt barn har epilepsi.
•  Lär dig hur du ska agera vid ett epileptiskt anfall (läs mer om detta nedan). 
•  Undvik att ditt barn får sömnbrist.
•  Om barnet får feber är det bra att tidigt ge febernedsättande läkemedel.

Om ditt barn får ett epileptiskt krampanfall:

• Lägg barnet på rygg under anfallet och vänd sedan barnet i stabilt framstupa sidoläge.
• Se till att luftvägarna är fria.
• Tala lugnande och försök vara nära barnet utan att hindra kramperna. 
• Ta gärna tiden på krampanfallet om du kan.
• Försök inte föra in något bitskydd barnets mun. Det kan i värsta fall försvåra andningen.

Digital vård - vad kan Knodd hjälpa till med?

Våra barnsjuksköterskor och barnläkare kan hjälpa er med bedömning och råd om behandling. Om ditt barn har pågående kramp ska du alltid ringa 112.

Om ditt barn diagnostiserats med epilepsi får barnet medicin som hjälper att förebygga nya anfall. Det går tyvärr inte att bota epilepsi, men ibland växer det bort med åren.

Nej, det behöver ni inte. Men kom ihåg att upplysa förskolepersonalen om att anfall förekommit.

Feberkramp 

Även en hjärna som normalt inte har benägenhet för epilepsi kan utveckla ett epileptiskt anfall vid akut sjukdom eller skada. Till exempel vid feber, infektion eller inflammation i centrala nervsystemet. Feberkramper är den vanligaste typen av akut symptomatiskt epileptiskt anfall. Denna typ av anfall utgör inte grund för diagnosen epilepsi.

Benign sömnmyoklonus 

Detta karaktäriseras av korta ryckningar i en eller två extremiteter under sömnen hos barn under 3 månader. Det är helt ofarligt och växer bort med tiden.

Affektanfall

Det sker i samband med starka känslor, så kallade affekter och är vanligast i 1-2 års ålder. Barnet blir rejält arg eller rädd, skriker sig röd i ansiktet och spänner sig så pass mycket att de tappar andan och svimmar. De kan också svimma utan att skrika. De blir slappa i kroppen, kan sluta andas och få en blå färg runt munnen. I och med att barnet blir medvetslöst släpper krampen och efter en kort liten stund kvicknar barnet till. Anfallen kan se otäcka ut men är inte skadliga. Det är vanligt att det är ärftligt.

Reflexanoxiskt anfall  

När barnet slår sig kan det få en så kraftig vagal reaktion (vagusnerven, den tionde hjärnnerven) att hjärtat slutar slå under någon eller några sekunder och ge upphov till låg blodgenomströmning i hjärnan. Barnet blir blekt, medvetslöst, stel i kroppen och faller som en “fura” till golvet. Episoderna är korta och barnet återhämtar sig genast. Det är vanligt att det är ärftligt. Ibland kallas det också vasovagal reaktion.

Benign paroxysmal vertigo

Det innebär godartad yrsel som är återkommande och karaktäriseras av korta episoder med yrsel, ofrivilliga ögonrörelser och ostadighet. Det orsakas av en sjukdom som kommer från ett problem i innerörat.Tillståndet debuterar oftast i 1-5 års ålder och anses vara ett förstadium till migrän.

Epilepsi är ett samlingsbegrepp för flera typer av anfall med varierande orsaker. Anfallen kommer hastigt och oväntat och varierar både i intensitet och längd. Vissa tappar medvetandet som sedan följs av muskelryckningar, så kallade kramper, medan andra endast får muskelryckningar utan att tappa medvetandet. Den vanligaste typen av anfall hos barn är att barnet blir frånvarande och får en tom blick, detta kallas för absens.

• Borrelia och TBE
• Karies/hål i tänderna
• Näsblod
• Vätskebrist
• Löss
• Åksjuka
• Blöjutslag
• Diabetes
• Afte
• Huvudvärk