Urinvägsinfektion (UVI) hos barn

Urinvägsinfektion, som förkortas UVI, uppstår när bakterier kommer in i urinröret och tar sig vidare upp till urinblåsan. Blir bakterierna kvar i blåsan och urinröret kallas infektionen blåskatarr, eller cystit. Om bakterierna tar sig upp till ena eller båda urinledarna eller njurarna heter infektionen istället njurbäckeninflammation, eller pyelonefrit.

Upp till ett års ålder är urinvägsinfektioner vanligare hos pojkar, därefter är det fler flickor än pojkar som drabbas.

Symtom blåskatarr (cystit)

Vid blåskatarr brukar äldre barn, som kan berätta hur de mår, klaga över att det gör ont att kissa, och ibland även efter att de kissat. Andra symtom är att barnet kissar oftare än vanligt, att det är svårt för barnet att hålla sig, att det kommer blod i urinen eller att urinen luktar illa. Det är även vanligt att barnet klagar på ont i magen eller ryggen.

Symtom njurbäckeninflammation (pyelonefrit)

Barn som har njurbäckeninflammation drabbas av samma symtom som vid blåskatarr men kan även få hög feber, bli illamående, kräkas och upplevas som riktigt sjuka. Hos en del barn kan hög feber vara det enda tecknet på njurbäckeninflammation, medan vissa barn kan bli  ordentligt allmänpåverkade.

Urinvägsinfektion hos bebisar och små barn

Hos riktigt små barn kan det vara lite lurigt med urinvägsinfektion eftersom symtomen är svårare att tyda ju yngre barnet är, och barnet inte kan berätta själv hur det känns. Hos dessa barn kan feber och gnällighet ofta vara de enda symtomen som vi vuxna märker. Det kan också handla om symtom som allmänpåverkan, kräkningar och diarré.

Om ditt barn drabbas av urinvägsinfektion beror det på att bakterier har kommit in genom urinröret. Urinvägsinfektion kan uppstå av olika anledningar men vanligast är att det är tarmbakterier som spridit sig vidare. Det kan även orsakas av andra bakterier, till exempel de som finns på huden. Bakterierna tar sig sedan till urinröret via hud och slemhinnor i underlivet. 

Det finns ingen forskning som tyder på att urinvägsinfektion orsakas av dålig hygien eller att barnet blivit nedkylt.

Sjukdomen behöver bedömas genom fysisk undersökning. Barnet får lämna urinprov och i vissa fall blodprov. Hos nyfödda och spädbarn tas ofta urinprov genom att sticka in en nål genom huden in i urinblåsan. 

Köp aldrig hem egna urinstickor från apoteket för egenkontroll av ditt barns urin. Det är av yttersta vikt att avläsning sker av sjukvårdspersonal.

Du bör söka vård om ditt barn:

• Klagar på smärta i nedre delen av magen.
• Verkar ha ont när det är dags att kissa.
• Har feber och är allmänpåverkat.
• Har urin som luktar illa.
• Har blod i urinen. 

Ibland kan det vara bra att ta med ett urinprov till mottagningen så att de kan börja utredningen. Det är dock viktigt att provet tas och hanteras på rätt sätt för att förhindra att bakterier, som kan ge fel provsvar, kommer med.

Så tar ni urinprov hemma:

Ta gärna provet på morgonen den dag ni ska till vårdcentralen. Börja med att tvätta rent i barnets underliv. Försök därefter att få ert barn att kissa i en ren plastmugg. Det kan ta olika lång tid beroende på barnets ålder, men det kan hjälpa att ge barnet något att dricka. Häll över provet i en ren behållare med lock och spara det i kylskåpet tills ni går till mottagningen.

Även om ni har med ett urinprov hemifrån så brukar ofta mottagningen för säkerhets skull vilja komplettera med ett prov som tas hos dem.

Genom några enkla insatser kan du undvika att ditt barn får urinvägsinfektion, vilket är särskilt viktigt om ditt barn nyligen haft en eller återkommande infektioner.

• Uppmuntra barnet att kissa regelbundet för att skölja ut eventuella bakterier ur urinröret
• Ge barnet gott om tid att kissa färdigt
• Om ditt barn lätt får urinvägsinfektion eller nyligen har haft en kan det vara bra att gå tillbaka till toaletten strax efter ett toalettbesök och försöka kissa ut det sista kisset, för att helt tömma blåsan
• Förstoppning kan göra det lättare för barn att få urinvägsinfektion. Här kan du läsa mer om hur du undviker förstoppning hos barn
• Undvik att tvätta barnets underliv med tvål. Vanligt vatten, eller vatten och barnolja, är bättre 

Konstaterad urinvägsinfektion behandlas med antibiotika. Ibland påbörjas behandling redan vid misstanke om urinvägsinfektion, innan provsvaren från urinprovet kommit tillbaka. Det bestäms i så fall utifrån barnets tillstånd, sannolikheten för urinvägsinfektion, andra möjliga diagnoser och andra provsvar som redan finns tillgängliga. Det definitiva odlingssvaret ger sedan läkaren information om huruvida vald behandling är rätt eller om den behöver ändras eller avslutas. 

Barn som ofta får urinvägsinfektion kan också få förebyggande behandling i form av en låg dos antibiotika under en längre tid. 

Urinvägsinfektion smittar inte men kan vara besvärlig för barnet innan antibiotikabehandlingen har fått effekt. 

Ett barn med urinvägsinfektion ska stanna hemma tills besvären och eventuell feber har gått över. Efter påbörjad antibiotikabehandling börjar barnet snart må bättre, men kan vara trött ytterligare några dagar. Det går bra att gå tillbaka till förskolan när febern gått över och barnet orkar delta i aktiviteter under en hel dag. 

Det är viktigt att en konstaterad urinvägsinfektion behandlas för att besvären inte ska bli värre och mycket allvarliga. När antibiotikabehandling har satts in går besvären oftast över på en till två dagar. Feber kan sitta i två till tre dagar och barnet kan vara fortsatt trött en period efter detta. 

Du kan misstänka att ditt barn har urinvägsinfektion om barnet kissar oftare än vanligt eller klagar på att det gör ont att kissa. Barnet kan också ha ont i mage eller rygg och kisset kan lukta illa eller innehålla blod. I vissa fall har barnet feber. Du kan dock inte själv avgöra om barnet har urinvägsinfektion utan behöver alltid kontakta vården för fysisk undersökning och provtagning. 

Urinvägsinfektion hos barn uppstår när bakterier tar sig in i urinröret. Det är den vanligaste orsaken till bakteriell infektion hos barn och handlar inte om dålig hygien eller att barnet blivit nedkylt. En del barn har lättare att få urinvägsinfektion än andra. 

Konstaterad urinvägsinfektion behandlas med antibiotika. 

• RS-virus
• Halsfluss
• Influensa
• Hjärnhinneinflammation
• Streptokocker
• Förkylning
• Feber
• Bihåleinflammation
• Torsk/svampinfektion