Mpox hos barn

Symtom på mpox brukar uppstå 1-2 veckor efter smittotillfället, men det kan ske både tidigare och senare. Ibland, men inte alltid, börjar sjukdomen med följande symtom: 

• Feber 
• Förstorade lymfkörtlar
• Trötthet
• Huvudvärk
• Ont i muskler

Det främsta symtomet på barn är utslag på huden som övergår till vätskefyllda blåsor och till slut bildar sårskorpor. På barn uppstår blåsorna främst i ansiktet, bålen samt armar och ben, men kan uppstå var som helst på kroppen. Blåsorna kan klia och göra ont. 

Det vanligaste är att sjukdomen läker ut av sig själv på två till fyra veckor. Barn tillhör en riskgrupp som kan få allvarligare symtom, men antalet barn som har smittats är mycket litet. 

Sjukdomen kan också smitta via sexuell kontakt och då tillkommer andra symtom. 

Det finns vaccin som kan skydda mot mpox. Vaccinet gör också att även om man får sjukdomen så blir symtomen mildare än om man var ovaccinerad. 

För barn i Sverige är det mycket sällan aktuellt med vaccinering mot mpox. Tillfällen då det kan bli aktuellt är om barnet ska vistas i länder med pågående smittspridning och ska ha nära kontakt med personer i lokalsamhället, eller om barnets förälder eller annan närstående har bekräftad mpox. 

Sjukdomen mpox orsakas av ett virus i samma familj som den nu utrotade sjukdomen smittkoppor. Viruset finns i två typer, klad 1 och klad 2, där klad 1 är mer smittsamt och orsakar svårare symtom. Om man har insjuknat i mpox är orsaken att man haft närkontakt med en person som är sjuk, i synnerhet vätskan som finns i blåsorna.  

Sjukdomen går att bedöma utifrån symtomen, men dessa liknar också andra sjukdomar, såsom vattkoppor. Ett prov kan ge klara besked. 

Du bör söka vård om:

• Ditt barn har haft nära kontakt med någon som misstänks ha mpox
• Ditt barn har symtom som stämmer överens med mpox och har vistats i ett område med pågående spridning av sjukdomen
  

Mpox är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man är skyldig att söka vård vid misstänkt smitta, även om man inte har behov av behandling. Detta för att kunna begränsa smittspridningen. 

Kontakta 1177 så får du hjälp med var du kan söka vård för ditt barn. Om ni är utomlands går det att ringa +46 771-11 77 00 för sjukvårdsrådgivning. Du som är vårdnadshavare behöver inte vara svensk medborgare eller ha svensk ID-handling för att få hjälp.

Behandling krävs sällan för mpox. Om ditt barn har blivit sjuk och har feber eller värk, kan febernedsättande/smärtstillande läkemedel bli aktuellt. Det är bra om barnet får vila. Var noga med vätsketillförsel, särskilt vid feber. 

Det finns läkemedel som kan lindra symtom och hämma sjukdomen. Eftersom de flesta får milda och övergående symtom brukar man avvakta innan det blir aktuellt med medicinering. Sjukhusvistelse behövs sällan. 

Sjukdomen smittar främst via närkontakt, i synnerhet med vätskan i blåsorna. Inkubationstiden efter smitta kan vara allt från 5-21 dagar, vanligtvis 6-13 dagar. 

Det finns en möjlighet att viruset skulle kunna smitta via gemensamma sängkläder eller handdukar, men risken är mycket liten. 

Ett barn som är sjukt ska naturligtvis vara hemma för att vila upp sig och bli frisk men det är också viktigt ur smittosynpunkt. Mpox anses vara en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man är skyldig att söka vård vid misstänkt smitta och begränsa smittan till andra. Ett barn som är misstänkt eller bekräftat sjukt i mpox bör vara hemma i minst 21 dagar efter exponering eller insjuknade för att undvika smittspridning. 

Sjukdomen brukar läka av sig själv och gå över på två till fyra veckor. 

Mpox är en sjukdom som orsakas av ett virus i samma släkte som smittkoppor. Det är ovanligt i Sverige och ännu mer ovanligt hos barn. Sjukdomens främsta symtom är utslag, blåsor och sår över kroppen. Oftast läker sjukdomen av sig själv, men yngre barn har ökad risk för svårare sjukdom. Sjukdomen behöver sällan behandlas, men behandling finns som kan lindra symtom och begränsa sjukdomen. Vaccin finns för riskgrupper. 

Mpox smittar genom nära hudkontakt, såsom kyssar. Det vanligaste är att det smittar via sexuell kontakt. Tekniskt sätt skulle barn kunna smittas genom att använda samma sängkläder eller handdukar som en sjuk familjemedlem, men risken för detta anses vara liten.