IVF - ett barn blir till (med lite hjälp)

IVF - eller provrörsbefruktning - blir allt vanligare i Sverige. Det ger en möjlighet för ofrivilligt barnlösa, ensamstående mammor och lesbiska par att få egna, efterlängtade biologiska barn. Samtidigt kan det vara en psykiskt och fysiskt påfrestande process. 

kvinna med en nyfödd bebis i famnen

Ungefär vart femte par i fertil ålder lider av ofrivillig barnlöshet. Dessutom finns det många familjebildningar där det inte ingår både en man och en kvinna. Då erbjuder IVF (in vitro-fertilisering) en möjlighet till egna biologiska barn och en chans till ett önskat föräldraskap. 


IVF kan bli aktuellt: 

  • Om det finns medicinska orsaker hos kvinnan eller mannen som gör det svårt att bli gravida, såsom endometrios eller nedsatt funktion hos spermierna 
  • Vid donerade spermier, exempelvis för ensamstående kvinnor eller kvinnor i ett lesbiskt par
  • Om det behövs donerade ägg för att kvinnans kropp inte har egna ägg


Termen ”in vitro” betyder ”i glas” och handlar helt enkelt om att befruktningen sker utanför kroppen. Kort sammanfattat innebär det att ett ägg plockas ut och befruktas i labb, för att sedan återinföras i kroppen som ett embryo, där förhoppningen är att det fäster och utvecklas till ett barn. När embryot väl är återinfört och fäst sker utvecklingen på samma sätt som om graviditeten blivit till genom samlag.  

Hur går en IVF-behandling till?

Processen för IVF kan se lite annorlunda ut beroende på anledningen till att den behövs, men i princip följer den samma förlopp.

Steg ett: utredning

Först måste en utredning göras för att se om IVF kan vara ett alternativ. Du som vill bli gravid behöver även lämna prover för att se till att du inte har några sjukdomar som kan överföras via blodsmitta. I dessa fall behandlas de först.

Plocka ut ägg

Nästa steg blir att stimulera äggproduktionen så att det finns flera användbara ägg att plocka ut för befruktning. Genom att plocka ut flera ägg har man bättre möjlighet att lyckas få fram ett embryo som går att använda. Detta kan göras enligt två olika metoder:

Metod 1:

Först ges hormoner som förhindrar att äggstockarna skapar nya ägg. Därefter ges ett stimulerande hormon som gör att äggstockarna skapar fler äggblåsor än vanligt under en menscykel. Detta stimulerande hormon tas med sprutor hemma.

Metod 2:

Här stimuleras en ökad äggproduktion under den egna menscykeln. Då får man läkemedel som blockerar kroppens egna hormonsignaler på samma gång som hormoner som stimulerar äggblåsorna.


Läkaren kontrollerar äggblåsorna med ultraljud. När det finns tillräckligt många i rätt storlek får du ytterligare en spruta med hormonet hCG, som får äggen att mogna. Sedan kan äggen tas ut för befruktning. På grund av påfrestningen den här dagen och läkemedel som ges ska kvinnan vars ägg plockats ut vara helt ledig och vila under det närmaste dygnet efter.

Dags för befruktning

När äggen har plockats ut är de redo för befruktning. I samband med detta lämnas även de spermier som ska befrukta äggen. Om det handlar om donerad sperma finns den på kliniken där befruktningen sker. Äggen befruktas i särskilda odlingsskålar. Om spermierna är få eller har nedsatt rörlighet kan de injiceras direkt in i äggen - en spermie per ägg.


Redan dagen efter går det att se om något ägg blivit befruktat. Då placerar läkaren det i livmodern, samtidigt som den som ska bli gravid får ytterligare hormonbehandling med progesteron för att livmoderslemhinnan ska ta emot embryot och göra så att det fäster och graviditeten kan komma igång.


I Sverige sätter man enbart in ett embryo åt gången. Detta beror på att en graviditet med mer än ett embryo medför högre risk för komplikationer. Finns det fler friska embryon kan de sparas för eventuella framtida graviditeter. Efter två veckor kan man göra ett graviditetstest. Om det befruktade ägget inte har fäst sig så att en graviditet kan utvecklas går det att göra nya försök. Man måste vänta minst två menscykler innan kroppen fysiskt är redo. Det är också viktigt att ta det psykiska måendet i beaktning och känna sig redo innan man börjar processen igen.

Psykiskt mående och IVF

IVF är ett medicinskt ingrepp men med stark koppling till det psykiska måendet, både för den som hoppas bära graviditeten och eventuell partner och medförälder. Det ligger många känslor och förhoppningar i möjligheten till ett föräldraskap som sedan får åka berg-och-dalbana under hela den här tiden.

Hormonernas påverkan

Kvinnan vars ägg ska användas får flera hormonbehandlingar under resans gång och dessa kan påverka henne starkt. En del upplever klimakterieliknande symtom, andra känner främst av starka humörsvängningar. Det är också påfrestande att ta många sprutor, och det kan kännas svårt att ens partner inte förstår hur tufft det är.

En osynlig sorg

Många ofrivilligt barnlösa upplever en stor sorg eller livskris av att vara barnlösa, att behöva genomgå IVF, eller att ha varit med om misslyckade IVF-försök. Det kan handla om allt från sorgen att kanske inte kunna få egna barn, att känna sig misslyckad som människa att inte kunna få barn, och att inte kunna passa in i samhällets förväntningar. Dessutom känner många att det är en ”osynlig sorg” då omgivningen ofta inte vet om att den finns och att det inte finns något konkret att sörja. Man kan också känna sig avundsjuk på andra som kunnat få barn och undra varför man har drabbats av detta.

Påfrestning på relationen

IVF-processen, känslor av misslyckande, biverkningar av hormonbehandling - allt detta påverkar även parrelationen. En del känner sig långt ifrån sin partner i upplevelsen, andra tycker det känns jobbigt att den intima relationen blir lidande. Många par upplever att IVF-processen tar över resten av livet och är det enda man fokuserar på. Det blir svårt att leva spontant eller göra aktiviteter man gjorde innan för att IVF:en styr vardagen.

Utrymme för känslor

Allt detta är viktigt att ta i beaktning. Det är oerhört tufft att bära ett hopp om ett barn när risken för att det inte ska gå vägen alltid är påtaglig. För personer som varit med om tidigare misslyckade försök kan det kännas svårt att våga tro på ett positivt graviditetsbesked igen. Om du försöker bli gravid genom IVF, lämna utrymme för dessa tankar och känslor. Det går - och är fullt normalt - att sörja en framtid som inte blev som man tänkt. Det kan till och med ge dig bättre möjlighet att våga glädjas åt andra framtider.


Prata med vårdpersonalen som hanterar ditt IVF-ärende. De kan hänvisa dig till den hjälp som går att få för att bearbeta känslorna på ett sätt som passar dig. Det kan exempelvis handla om stödgrupper eller samtalskontakt med psykolog eller kurator. På så sätt kan du få stöd för hela upplevelsen, inte bara den fysiska, och kan gå stärkt genom den här tiden, oavsett hur slutresultatet ser ut.

Vanliga frågor om IVF

Vad kostar IVF?

IVF inom regionen ingår i högkostnadsskyddet. Du betalar patientavgift som vanligt för undersökningar och behandlingar. För dig som går till privat klinik finns inga riktlinjer, utan kostnaden varierar. IVF genom privat klinik ingår inte i högkostnadsskyddet och du får betala hela kostnaden själv.

Hur många IVF-försök får man?

Om du gör IVF genom regionen är antalet försök begränsade. Det handlar ofta om tre försök totalt, men olika regioner har olika regler. Det finns även regler kring hur gammal den som ska bli gravid får vara vid dessa tillfällen, ofta 39 år inom regionen. Privata kliniker omfattas inte av dessa regler. Här får man ofta så många försök som man vill betala för, så länge kliniken anser att det finns en möjlighet till att bli gravid. Privata kliniker har också ofta högre åldersgräns.

Senast uppdaterad

23 november 2022
Barnsjuksköterska i mobilen